Snart sova
Ska snart sova. Börjar bli trött nu. Måste tacka alla som har varit in och skrivit kommentarer idag/kväll. Ska fortsätta kommentera andras bloggar.
God natt alla och sov så gott!!
Modell: Min katt Smulan.
Fotograf: Jag.
RIP undulaten Nemo och nymfkakaduan Angel
I natt lämnade nymfen Angel oss med stor saknad. Hittade henne död på burbotten. Frågorna är många. Vet inte vad som kan ha orsakat att hon dog plötsligt bara.
Bild: Angel(Den vita ängeln) tillsammans med sin pojkvän Busen.
Fotograf: Jag.
För en timme sedan hittade jag Nemo dålig på burbotten. Tog in honom i en sjukbur och skyndade in med honom till badrummet där vi fixade i ordning varmt vatten i badkaret, så att det bildade varma ångor. Jag vakade över honom, men får uppleva samma sak som jag gjorde med Afrodite när hon gick bort oxå. Nemo låg på burbotten, tittade ibland och kisade med ögonen och sen sprätter han till och lyfter upp vingarna och tar sitt sista andetag oxå.
Angel var lite försiktig av sig och vågade inte komma till en om inte någon av de andra kom till mig först. Satarra var alltid den som lyckas få med sig Angel till mig. Hon blev gängets hackkyckling med åren. Alla var på henne och plockade fjädrarna från bakhuvudet, så hon blev kal där. Busen var på henne redan första dagen hon kom hit och han ville försöka para sig med henne, men jag sa skarpt ifrån.
Bild: Nemo pussas med sin flickvän Snöflinga.
Fotograf: Jag.
Nu har jag förlorat 3 undulater och 1 nymfkakadua. Hoppas att det inte blir fler som lämnar mig nu. Det bästa minnet jag kommer att bära med mig av Nemo är: Innan jag skulle ge dem mat och vatten. Då kommer Nemo med sin bästa kompis Paulie och båda herrarna landar frivilligt på mig utan att jag hade mat i handen. Sen när jag skulle börja städa golvet inne hos dem, kommer Nemo och gänget och landar på insidan av burgallret och inspekterar att matte städar golvet noggrant.
Nemo var den fågel som alltid fick med de andra på hyss. De startade en reta-nymfarna-klubb. Han var charmig och hans bästa kompis var Paulie. Snöflinga och Nemo blev ett par och satt alltid och pysslade om varandra. När Paulie var ordentligt tilltuffsad efter han hade fastnat med huvudet i ett snöre, som hade bildat en ögla, så var det Nemo som satt på sjukburens tak och höll Paulie sällskap. Det kallar jag sann vänskap.
Mer om dessa 2 underbara änglar kommer senare när jag har hunnit smälta allt. Det är tråkigt att förlora sina älskade husdjur.
Bild: Angel(Den vita ängeln) tillsammans med sin pojkvän Busen.
Fotograf: Jag.
För en timme sedan hittade jag Nemo dålig på burbotten. Tog in honom i en sjukbur och skyndade in med honom till badrummet där vi fixade i ordning varmt vatten i badkaret, så att det bildade varma ångor. Jag vakade över honom, men får uppleva samma sak som jag gjorde med Afrodite när hon gick bort oxå. Nemo låg på burbotten, tittade ibland och kisade med ögonen och sen sprätter han till och lyfter upp vingarna och tar sitt sista andetag oxå.
Angel var lite försiktig av sig och vågade inte komma till en om inte någon av de andra kom till mig först. Satarra var alltid den som lyckas få med sig Angel till mig. Hon blev gängets hackkyckling med åren. Alla var på henne och plockade fjädrarna från bakhuvudet, så hon blev kal där. Busen var på henne redan första dagen hon kom hit och han ville försöka para sig med henne, men jag sa skarpt ifrån.
Bild: Nemo pussas med sin flickvän Snöflinga.
Fotograf: Jag.
Nu har jag förlorat 3 undulater och 1 nymfkakadua. Hoppas att det inte blir fler som lämnar mig nu. Det bästa minnet jag kommer att bära med mig av Nemo är: Innan jag skulle ge dem mat och vatten. Då kommer Nemo med sin bästa kompis Paulie och båda herrarna landar frivilligt på mig utan att jag hade mat i handen. Sen när jag skulle börja städa golvet inne hos dem, kommer Nemo och gänget och landar på insidan av burgallret och inspekterar att matte städar golvet noggrant.
Nemo var den fågel som alltid fick med de andra på hyss. De startade en reta-nymfarna-klubb. Han var charmig och hans bästa kompis var Paulie. Snöflinga och Nemo blev ett par och satt alltid och pysslade om varandra. När Paulie var ordentligt tilltuffsad efter han hade fastnat med huvudet i ett snöre, som hade bildat en ögla, så var det Nemo som satt på sjukburens tak och höll Paulie sällskap. Det kallar jag sann vänskap.
Mer om dessa 2 underbara änglar kommer senare när jag har hunnit smälta allt. Det är tråkigt att förlora sina älskade husdjur.
